Ensam, gammal och övergiven

Runt om i vårt land, i närheten av dig vart du än befinner sig finns en äldre kvinna eller man som har fått lämna sitt hem, kanske för att någon annan talat om för dem att de inte längre kan bo hemma.

I bästa fall har gamla ”Stina” fått en ny liten lägenhet på ett boende i sin hemstad. Men allt som oftast får man flytta en längre sträcka.

De flesta av våra gamla har stått i kö en längre tid för att få en plats på ett boende. Och när de väl får det, köerna växlar mycket i landets kommuner, så är de glada och nöjda över att de nu ska få hjälp dygnet runt. Men det finns dem som inte förstår varför de har blivit lämnade där. Barnen har kanske flyttat mamma eller pappa till ett äldreboende och sen tycker de att nu har vi gjort vårt. Nu ska personalen ta över och vårda mamma eller pappa till livets slut.

Det är inte många av hemmen som idag bedrivs med vinstintresse. En och annan privat aktör finns det men alla oavsett privat eller kommun har ett intresse att inte gå minus i budgeten.

Så när nu mamma eller pappa får sitt kanske efterlängtade boende kommer de kanske till en värld där personalen går på knä, det förväntas att man ska leva upp till alla uppsatta mål men med så lite pengar som möjligt. Bemanningen är ofta minimal nästintill smärtgräns. Personalen våndas för att man inte hinner sitta ner och prata med din mamma eller pappa. Sjukskrivningarna är kanske många för man orkar inte, men man kämpar tillbaka för trots allt så trivs man med sitt arbete.

Som undersköterska vet du att ditt arbete är uppskattat när gamla ”Stina” ler mot dig och säger:

 Men är du frisk nu! Jag har saknat dig!